emelieweigardh

Har funderat på både det ena och andra under dagen. Är inne i en liten svacka med Perla just nu, det finns så mycket att göra men allt känns rätt segt nu. Hon ska skos i veckan, sen är även kiropraktor bokad i början på januari. Hon har slipat sin vänstra sko väldigt ojämt och har tyckt att det varit jättejobbigt att gå undan vänster skänkel, hon har nästintill ignorerat mig vilket inte är likt henne.

Hon har fått vila lite nu. Eftersom hon är så svårfödd med så vågar jag inte rida henne ordentligt periodvis då jag är rädd för att hon ska börja falla ur. Hon skulle fortfarande behöva lägga på sig ännu mer även om hon har blivit bättre.



Jag har fått en del tips på övningar som ska få henne mer lösgjord och övningar så hon ska hitta takten. Det är svårt att beskriva om man inte har suttit på henne men hon är så tekniskt svår. Hon har iallafall blivit mer lösgjord och renare i sin takt, och man får tänka på att jag inte har haft henner mer en 3 månader.

Men det är så mycket man vill göra, jag vet att det finns hur mycket potential som helst nästan att plocka fram i henne, men det är så mycket innan som måste fixas och ibland vill man liksom skynda fram.. Bärigheten skulle behöva jobbas en hel del med..

Men först och främst skulle jag vilja att hon lade på sig mer i vikt så man har något att hämta muskler ur..



Känns bara lite trögt ibland.. men jag är så glad för henne.. hon är en riktigt Pärla men allt kan ju inte gå som på räls hela tiden.. Jag hoppas att jag skulle kunna få lite hjälp av Linda senare, då hon ändå har haft henne i 5-6 år.
Nä, nu får det vara sluttjatat.. nu ska jag gå ut och mata och gosa med fröken. =)


Älsklings kissarna

Som rubriken lyder..
Det har hunnit hända en hel del under mitt liv sen jag bloggade sist. Både bra och dåliga saker.
Mina tidigare inlägg handlade mycket om varmblodet jag hade, Gusten. Tyvärr har jag inte honom
kvar och det pga flera olika anledningar. En av dem var att vi inte riktigt klickade i ridningen.
Han kunde lätt bli väldigt osäker vilket fick mig att bli osäker vilket i sin tur smittade av sig på honom, han blev ännu mer osäker eftersom jag inte kunde vägleda honom rätt, och givetvis stärke det hans dåliga beteénden som att göra 90 graders vändningar i 180 och sticka hemåt, och även hans försök till att resa sig.

Men det var en fantastisk häst, han var så vacker och hade ett hjärta av guld. Jag har lärt mig väldigt mycket av honom, och ibland kan jag tvivla och börja fundera på om jag gjorde rätt som lämnade mig ifrån honom.
Hur mycket jag en grubblar och gror över det så kommer jag alltid fram till i slutändan att det var rätt. Jag har stundvis haft fantastiskt kul med honom, men det kändes inte riktigt rätt..
Men jag vet att han har det superbra där han är nu! Och jag önskar Emelie Bengtsson stort lycka till med honom i fortsättningen.



Jag har istället fått en ny utmaning i mina händer. I slutet av september i år anlände ett islandssto vid namn Perla hem till mig. Hon är ett fuxsto på 148 cm och efter Fannar fra audholtshjaleigu.
Hon är som namnet tyder en riktig Pärla. Hon ställer alltid upp till 100% och har en arbetsvilja som heter duga. Hon är precis en sån häst jag letat efter, framåt,  känslig, lyhörd och med väldigt trevlig gång. Jag tror och hoppas att det kommer bli bra..

Hon har gått med föl dem senaste två åren och är otränad och omusklad så det finns rätt mycket att jobba upp. Den enda egentliga nackdelen med damen är att hon är extremt svårfödd och petig i sitt foder. Det är nog inte alla islänningar som har en kraftfoderkostnad på nästa 2000. ;)

Tillsist vill jag tacka Linda sohlberg för förtroendet och all hjälp med allt!

Och ja God jul! =)